11.40 på nr 6.

Jag har ondare än någonsin i halsen och ska jobba imorn, på torsdag och lördag. Har svettats hela natten och känner mig fräsch därefter.
Nu ligger och jag läser Per Hagman, boken är helt underbar och så hör jag svaga ljud från balkongen. Jag hör in i mitt rum att pappa lyssnar på musik... i hörlurar.

Smyger ut och ser honom ligga där, blunda och vicka på vänsterfoten som han alltid gör.
Jag blir nästan febervarm igen för jag blir så glad, det där är verkligen min pappa. Som jag alltid vill se honom. Han lyssnar på den första Winnerbäck-skivan som han köpte nån gång när jag gick på mellanstadiet. Vi lyssnade på den hela sommaren mot mina protester, för jag gillade den inte alls först.

Nu älskar jag den nästan lika mycket som pappa.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback