Skitdag.

Hemma igen då, efter en sväng i Oslo som jag inte alls var sugen på... Ville bara va hemma ett tag när jag kom hem från Mallorca, men det var bara att sätta sig på första bästa tåg till grannlandet och va glad.

Nu är alla mina saker hemma iaf. Eller nästan. Min J och min Emma är fortfarande kvar. Mina viktigaste saker blev kvar, skulle man kunna säga. Emma kommer hem om en månad och J... vet jag inte. Hon grät när jag åkte, men jag kunde inte göra det. Var alldeles för slut, noll energi och ingen motivation, orkade inte känna efter hur mycket jag kommer sakna henne.

Hade en sån riktig skitdag igår. Lite sådär lagom jättesjuk efter Mallis, förskyld och hostig och ont i halsen. Gick hemifrån Emma och Linda tidigt och kunde knappt andas, och med väskor som vägde mer än Johnny Fyhr. Men jag blir så galet envis när jag bestämt mig för nåt. Speciellt när det kommer till att bära saker eller släpa på nåt. (Pappa och jag bär Kristoffers soffa ensamma när jag var hemma sist, och i E-tuna var dom fyra killar som gjorde det.)
J sa till mig att bussen (bara det liksom, jag ville ju åka tåg men det gick inga!) gick vid 7.45, men när jag kom ner visade det sig att den gick en timme senare, så jag fick sitta där med tusen kilo packning och snörvla.
Efter följde 8 timmars i princip oavbrutet bussåkande. Träffade en tjej som jag jobbade med på Gina. Och jag kommer inte ihåg vad hon heter! Jag brukar aldrig glömma ett namn, men det här är helt omöjligt att komma ihåg, kommer bara ihåg vad hennes kompis hette.
Hon sa iaf att dom saknade mig på Gina, det var jättekul att höra. Jag hade tydligen gått förbi på gatan och dom hade sett mig och så hade Maria sagt: "KOM TILLBAKA!". Skönt att man göra nåt bra emellanåt, haha.

Skulle kissa på bussen. Det gick såklart inte spola! Fick springa fram till busschaffisen två gånger innan det gick. Jävla skit.

Hade inga svenska pengar på mig, så under hela dagen drack jag bara vatten, äpplejuice och käkade en muffins. Kunde inte köpa nåt för mina norska pengar ju. Nåstans mellan Örebro och Norrköping började diabetesen spöka. Satt och skakade och svettades och mådde allmänt illa mellan Norrköping och Linköping. När jag väl var framme i Lkpg gick jag ut och chaffören skulle öppna dörren till det där utrymmet där man har väskorna. Och jag råkade såklart få den där "dörren" rakt över ansiktet. På näsan och rakt över kinden.
Min stackars bror kom och hämtade mig, ett vrak. Hela dagen åt helvete.

Det var så underbart att komma hem! Saknat det så mycket.
Gick in till Anna-Carin, en granne och satt och pratade i typ två timmar. Hon har fått nytt barnbarn som jag fick se bilder på. Dom håller på och renoverar också, så det var en massa nytt där.
Ringde till farmor, ska dit idag och äta. Farmors mat, det var ett tag sen. Hoppas på pressgurka, haha.

Min älskade Liza har lämnat mig för Umeå också. Känns.... mindre bra, måste jag säga.

Idag ska jag även träffa min favorit Karla! Det ser jag fram emot! Lär bli x antal kära återseenden de närmaste dagarna.

Hoppas ni alla hade en bättre gårdag än jag, och att det bara blir bättre!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback