ullaulla

Var ute och gick förut. Underbart väder, lite sådär lagom blåsigt, kallt och blått. Jag gick till Nygård, skulle hämta cykeln som jag glömt bort att jag parkerade där i fredags.
(Min ipod har ju varit sönder en halv evighet, och nu drar jag - i brist på annat - runt på en gammal kassetbandspelare. Det är lite kul, lånade en massa band som pappa spelade in på 90-talet, hur roligt som helst!)
Daniel Lemma "If I used to love you". En av Emmas favorites, iaf för väldigt länge sen, kanske än idag? Det är en sån där låt som förvandlar hjärtat till bomull och tankarna till solsken.
Och så tänkte jag där jag gick, fy fan vad jag är bortskämd! Uppväxt i kaos, jag vet, på halvfabrikat, med kraschade prov i matte, ständig punka på cykeln och med 10 godisbitar varje lördag pga diabetes. Men ack så många fantastiska människor som alltid stått bredvid mig. Som har hållit i mig när det blåst kallt, matat mig med marmelad när blodsockret blivit för lågt, som gett och fortfarande ger mig så otroligt mycket inspiration, glädje, kärlek och respekt.
Världens största och bästa familj bestående av allt från släkt, vänner, grannar till skolkamrater.
Kommer ni ihåg den där gången? Jag tror att det var i ettan på gymnasiet, när jag på väg till skolan bestämde mig för att gå hem igen, för jag kände mig sjuk. Följde med Emma, Karla och J till Allé, sen gick Emma och jag hem igen. På den tiden, max 1,5 h hade typ hela skolan varit ute och letat efter mig. Alla hade ringt (hade ju såklart inte mobilen med mig, klantarsel!), polisen var ute och letade, pappa åkte från jobbet i panik, dom åkte runt och tittade efter mig, kompisar ringde till sina föräldrar och frågade om dom sett mig och det blev värsta pådraget.
När jag väl var hemma rullade en polisbil förbi och ur hoppade Linus och Emil och nån polisgubbe. Åkte ner till skolan där Lasse (mentor) hade varit och köpt två tårtor och jag har aldrig känt mig så dum och tacksam på samma gång. Mattanterna var överlyckliga när dom fick höra att jag var tillbaka igen.
När man vet att folk bryr sig. Skulle jag nån gång hamna i trubbel skulle jag ine behöva oroa mig, det finns människor som skulle ge sig ut och leta!
Tack så hjärtligt för det!


Har haft en jättebra helg. I fredags jobbade jag till 20, sen gick jag på bio med Carro och Johnny. Vi såg "Kärlek på menyn", hur söt som helst!
Men grejen var att var jag än tittade var folk i plural, par överallt. Åt varenda jävla håll. Är det hösten som gör det eller?!
Sov hos Carro, jobbade till 13 igår, sen raka spåret hem till Carros syster Malle och Rickard. Kalas för Malle och Inger, Carros mamma. Jag älskar kalas! Att träffas och fira, det är ju underbart.
Käkade smörgåstårta så jag höll på att dö av mättnad, på det säkert 10 olika kakor och grejer.
Rilla och Malles granne visade sig för övrigt va Harriet, som var vaktmästare på Facetten. "Dig känner jag igen!" sa hon och jag svarade att jag har en förmåga att hålla mig framme, haha.
Carros morfar är min idol, vilken fantastisk människa! Affe, precis så som jag hoppas att jag är när jag blir pensionär. Han är både nyfiken, lite full-i-fan, vis, humoristisk och omtänksam. Frågade en massa om Oslo, mina framtidsplaner.
"Jag kommer ihåg på balen, det var väl du som höll talet där? (jag nickade) Och jag tänkte: vad ska det bli för stort av den där tjejen?!" sa han och jag började nästan grina för jag blev så rörd.
Igårkväll var vi ute och rullade hatt på ågatan, efter ett högstadie-nivå-bråk efter förfesten där några snorungar skulle slåss. Jag höll mig nykter, började jobba vid åtta imorse.
Dagem har gått fort, fick jobba med Johanna, som jag inte sett sen i juni, precis hur kul som helst!

Nu ska jag vänta tills pappa kommer hem, han har varit på Gotland och spelat golf hela helgen. När han kommer hem ska han få en riktig feting-kram!

Puss&kram.. kärlek till alla!