Åt helvete med allt!

Vaknade inatt och det första jag tänkte var:
"Du är en sån där rastlös människa"...
Vibeke som jag jobbade med på Match sa det till mig och jag kunde inte ha sagt det bättre själv.
Tanken på en etta i Linköping (eller egentligen varsomhelst), ett vanligt jobb (eller studier) skrämmer skiten ur mig. Det är säkert egentligen precis vad jag skulle behöva nu...
Det "vardagliga" och normala tilltalar mig inte, har väl egentligen aldrig gjort. Kan inte se mig själv i en lägenhet i Linköping, för mig skulle det kännas mer att bo i en skokartong i Paris. Det skulle KÄNNAS MER. Jag vet inte om det skulle kännas bättre, men det skulle kännas MER.

Rastlösheten har kommit ikapp mig igen. Och jag tror det är första gången det inte riktigt känns bra. Jag är trött på att alltid dra. Vidare. Upp. Nästa.

Så vart ska jag nu då?

(Rubiken gick Jessan och jag och sa hela lördagskvällen. Det är kul att säga och sätter punkt ganska bra.)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback