ullaulla

Dum är vad jag är! Dum i huvudet alltså. Igår när jag slutade jobba kl 22, fick jag för mig att traska till bussen igenom Trädgårdsföreningen. Jag brukar aldrig va rädd när jag går nånstans, gick ju genom Oslo i både tid och otid, natt som dag.
Men det var nåt som inte kändes riktigt bra när jag gick där igår, nåt som spökade i bakhuvudet. (Vill bara poängtera att jag älskar, och åter älskar Trädgårsföreningen, så sjukt mysigt nu på hösten!)
Ringde till Jess, hon satt hos Carro och vi pratade tills jag hade gått genom parken + en bra bit till.
Man ska verkligen inte gå själv där, folk blir ju våldtagna till höger och vänster!

När jag senare satt och väntade på bussen (25 min ute i kylan, perfekt för förskyldningen, applåder tack!) slog det mig. Fy helvete. Det ÄR snart vinter! Kallt som stryk. Lyssnade på radio. Då var det en annan tanke som slog mig. Vad musik kan göra för människan, världen, känslan. Kanske mest för mig?
Gissa vilken låt som kom?



Fel. "Never ever" med All saints. En riktig gammal favorite. Introt är så tokigt bra! (Jag tänker på videon när den där fruktskålen sprängs och det flyger bananer!) Jag satt där ensam i mörkret i en liten busskurs-låda och med bilar susandes förbi och kände mig helt nöjd med livet.

Likadant idag. Stressade halvt ihjäl mig för att hinna med bussen (pratade med Jessan i telefon innan, när jag stod och rev i garderoben. "Ta på dig klänning och leggings!" sa hon och så gjorde jag det!) och fick självklart sitta och vänta på den i Nygård iaf.
Dom har högt trottoarkanten så man kan sitta på den nu, så där satt jag i solskenet och mådde som en groda, eller prins menar jag!
Radion på såklart. Då kommer nästa toppenlåt. Whitney Houston "My love is your love". Klassiker det också. Solen blir lite varmare direkt, precis som hjärtat och livet i allmänhet.

Så sitter jag på bussen, som svänger in mot Grebo. En man ringer in till radion och önskar en låt till sin fru, för det var 10 år sen dom gifte sig. Jag börjar grina såklart, det var så fint.
"Vad är hemligheten till att det har hållit i 10 år då?" frågar programledaren.
"Hon är en underbar människa.... det är hemligheten" svarar mannen och det är bland det sötaste jag har hört i hela mitt liv.

Efter bussturen har jag hunnit med ett två timmar långt personalmöte (Azema tittade på min klänning och sa "Åh vilken fin sommarklänning!" och det är ju höst nu, haha), snabbfika hos Carro, snabbfika hos Jessan, lite längre glass och fruktpaus hos Emma.

Morgondagen bjuder på mycket kul! Emma, Karla, J och jag ska gå runt Bysjön, sen på kvällen blir det dunderförsenat födelsedagskalas med släkten, både min bror och jag fyllde i augusti... så väldigt sent kalas, haha.

Och vet ni ett bra bevis på vänskap? J kom och mötte mig när jag kom från bussen vid halv 12 på kvällen igår. Och jag var döhungrig.
"Jag har med ett äpple till dig!" sa hon, som att hon hade känt av det, haha.
En annan sak också! Både jag, Jessan, Emma och J hade drömt konstiga drömmar inatt. Det måste väl betyda nåt? Och att vi alla kom ihåg vad vi hade drömt?