ullaulla

Fick ett sms förut som gjorde mig både jätteglad och ledsen.

"Hei vennen.. Tenkte på deg nå! sitter på skolen med en som også kjenner omi og  da tenkte eg på kordan du og han lekeslåss og har det så kjekt sammen.. Savner vår leilighet og familie i mallis:) er du på jobb? kos og klem"

Min Kine. Åh vad jag saknar dig. Saknar det som du beskriver, världens skitigaste och underbaraste lägenhet och jag vet inte hur många gånger jag skrivit det men jag saknar det så mycket än. Ibland känns det som att tiden står stilla och jag vill bara sitta där på balkongen med alla som jag tycker så mycket om, med blåmärken, daglig bakfylla, sand överallt och ett ständigt pillande på min ipod.

Those were the best days of my life.

Igårkväll var vi hemma hos Karla.. hon, jag, Emma och J. Alla från gatan.
Ibland känns det som att tiden står stilla där också. Att vi lika gärna skulle kunna sitta ute på gatan och va 7-8 år eller bada i vattenpölen utanför mitt hus (mitt hus ligger precis där backen börjar, så vattnet samlas där), leka burken, äta glass eller kasta tegelstenar på varandra. Cykla överallt, lyssna på Spice girls 24-7, ligga utslagna på gräsmattan och prata om allt.
Igår kollade vi på Sunes jul, snacka om nostalgitripp! Så jävla bra, skrattade ihjäl mig. Det bästa var ju helt klart när Sune får gap- och skriksjukan på bibblan, åh herre.