Rapport från Klövervägen.
För tillfället är mitt blodsocker lågt. Jag sitter och äter banan och dricker grönt te (tredje koppen idag, inte så bra va?), hoppas det ordnar till sig snart.
På nåt sätt tycker jag om sättet min hjärna arbetar på när blodsockret är lågt, får mycket bättre idéer då än annars, bli mer kreativ och tankarna liksom flyter bättre.
Kvällen har jag tillbrignat med mina ständiga följeslagare, J och Emma, i den sistnämndas rum. Vi tittade på en film, kommer inte ihåg vad den heter... handlar om en familj med 12 kids, Hillary Duff är med bland andra. Vet att jag sett den innan när jag flög nånstans, men hade glömt bort handlingen lite så vi såg den trots att vi alla tre redan sett den.
I vanlig ordning satt jag på golvet, (jag sitter alltid på golvet undrar hur det kommer sig egentligen?) och rätt vad det var kommer den en huggorm på tv:n. HJÄÄÄÄÄÄLLLP! Ormar är det värsta jag vet, jag bokstavligt talat flög upp i sängen och rullade ihop mig till en boll och höll för öronen. Sättet dom rör sig på... uuuh. Lär bli mardrömmar i natt!
Jag har kommit fram till en sak. Jag hatar furumöbler. Det är grymt fult! Den enda furumöblen som jag tycker om är ett skåp som vi har i vår hall och det tycker jag om bara för att vi har döpt det. Enda sen vi köpte det har vi kallat det Holger. Om jag tex letar efter en ficklampa eller nåt säger pappa alltid:
"Den är i Holger."
När vi bodde i Oslo fanns det en hel affär med bara furumöbler på vår gata. Det var den mest deprimerande och tråkigaste butik jag sett. Jag tänker på Fido, slöjdläraren, sandpapper och linolja. Usch.
Daddy DJ borde stiga in igenom dörren vilken sekund som helst. Men jag vet inte om jag orkar va vaken....
Natti natti!
På nåt sätt tycker jag om sättet min hjärna arbetar på när blodsockret är lågt, får mycket bättre idéer då än annars, bli mer kreativ och tankarna liksom flyter bättre.
Kvällen har jag tillbrignat med mina ständiga följeslagare, J och Emma, i den sistnämndas rum. Vi tittade på en film, kommer inte ihåg vad den heter... handlar om en familj med 12 kids, Hillary Duff är med bland andra. Vet att jag sett den innan när jag flög nånstans, men hade glömt bort handlingen lite så vi såg den trots att vi alla tre redan sett den.
I vanlig ordning satt jag på golvet, (jag sitter alltid på golvet undrar hur det kommer sig egentligen?) och rätt vad det var kommer den en huggorm på tv:n. HJÄÄÄÄÄÄLLLP! Ormar är det värsta jag vet, jag bokstavligt talat flög upp i sängen och rullade ihop mig till en boll och höll för öronen. Sättet dom rör sig på... uuuh. Lär bli mardrömmar i natt!
Jag har kommit fram till en sak. Jag hatar furumöbler. Det är grymt fult! Den enda furumöblen som jag tycker om är ett skåp som vi har i vår hall och det tycker jag om bara för att vi har döpt det. Enda sen vi köpte det har vi kallat det Holger. Om jag tex letar efter en ficklampa eller nåt säger pappa alltid:
"Den är i Holger."
När vi bodde i Oslo fanns det en hel affär med bara furumöbler på vår gata. Det var den mest deprimerande och tråkigaste butik jag sett. Jag tänker på Fido, slöjdläraren, sandpapper och linolja. Usch.
Daddy DJ borde stiga in igenom dörren vilken sekund som helst. Men jag vet inte om jag orkar va vaken....
Natti natti!
Kommentarer
Trackback