Finbesök från GBG.
Jobbade 7-13 idag, med mitt för tillfället handikappade lillfinger. Jag lurade alla gamlingar att jag hade amputerat det, haha.
Det var lugna gatan på jobbet. Teresa var helgansvarig och när Teresa är helgansvarig är det fikapauser och social samvaro och prat som är det viktigaste. Hon och Rosette springer runt och skriker på spanska och arabiska och idag hitatde Rosette på ett nytt smeknamn åt mig, som jag såklart redan har glömt bort.
Efter jobbet satt jag bakom disken på Store när Carro jobbade. Kitty och jag delade på en minifotölj och åt fejk-smörgåstårta.
"Du ser ut som ett barn!" sa Carro till mig och jag svarade att det är jag ju!
Jag hängade även lite med Christian och Liza när hon skulle köpa snowboardboots på Intersport. Så skulle vi säga hejdå och det var det jobbigaste idag. Att ta farväl av människor jag tycker om är det värsta jag vet.
Snart sitter hon uppe i Norrland igen och jag är stuck här....
Fick springa till bussen, klev på och däckade direkt på grund av diabetesen. Vaknade lagom till när bussen svängde in till Nygård och det var dags att gå av. Benen skakade så jag ringde min bror som kom och hämtade mig.
Väl hemma käkade jag, och somnade om. Efter cirkus 20 min ringer det på dörren. Jag väntade inget besök, Kristoffer låg på soffan och pappa och Susanne var ute och promenerade. Kravlade mig upp och öppnade. Och vem står där?!
Min favoritfaster Cecilia från Göteborg.
Blev jätteglad. Hon är min idol, verkligen en förebild för mig.
Människan blir fan bara snyggare och snyggare för varje gång jag ser henne, vilket jag gör ungefär 2-3 ggr per år.
Rolig, cool, smart, intressant. Lätt att umgås med, en helt otrolig människa helt enkelt.
Hon tjatade på mig och Kristoffer att komma och hälsa på i Göteborg, vilket jag ska göra så fort jag får tillfälle (som hon sa till K "Nu när du har bil finns det ju inga ursäkter!").
Idag har jag fått bevis på den dåliga humorn i min familj.
Pappa, Kristo och jag satt och kollade på VM i gymnastik. (Bara det liksom!) Tjejerna sprang och gjorde volter och grejer på en matta, böjde sig som bananer och stutsade hit och dit. Det fanns tydligen en övning som hette salto.
Kommentatorn sa vad dom gjorde:
"Bla bla bla... salto... bla bla bla.. salto.."
"Peppar!" skriker pappa rakt ut. Salt och peppar.
Ett exempel till. Min bror kliver in i mitt rum där jag sitter och msn:ar.
Bakom ett namn står det "lagar mat".
"Är maten trasig?" frågar han, skrattar och går ut.
Nu är det fullt hus här. Kristoffers kompis som bor rakt över gatan kom precis, Håkan och Gerda, Karlas föräldrar, sitter och glor på tv med pappa och Susanne. Ska nog gå ut en sväng dit, det brukar bjudas på roliga konversationer när dom är här.
Snart blir det en lite trip till Nicklas som är hemma från Oslo.
Imorn går bussen 5.28. Fy helvete.
Det var lugna gatan på jobbet. Teresa var helgansvarig och när Teresa är helgansvarig är det fikapauser och social samvaro och prat som är det viktigaste. Hon och Rosette springer runt och skriker på spanska och arabiska och idag hitatde Rosette på ett nytt smeknamn åt mig, som jag såklart redan har glömt bort.
Efter jobbet satt jag bakom disken på Store när Carro jobbade. Kitty och jag delade på en minifotölj och åt fejk-smörgåstårta.
"Du ser ut som ett barn!" sa Carro till mig och jag svarade att det är jag ju!
Jag hängade även lite med Christian och Liza när hon skulle köpa snowboardboots på Intersport. Så skulle vi säga hejdå och det var det jobbigaste idag. Att ta farväl av människor jag tycker om är det värsta jag vet.
Snart sitter hon uppe i Norrland igen och jag är stuck här....
Fick springa till bussen, klev på och däckade direkt på grund av diabetesen. Vaknade lagom till när bussen svängde in till Nygård och det var dags att gå av. Benen skakade så jag ringde min bror som kom och hämtade mig.
Väl hemma käkade jag, och somnade om. Efter cirkus 20 min ringer det på dörren. Jag väntade inget besök, Kristoffer låg på soffan och pappa och Susanne var ute och promenerade. Kravlade mig upp och öppnade. Och vem står där?!
Min favoritfaster Cecilia från Göteborg.
Blev jätteglad. Hon är min idol, verkligen en förebild för mig.
Människan blir fan bara snyggare och snyggare för varje gång jag ser henne, vilket jag gör ungefär 2-3 ggr per år.
Rolig, cool, smart, intressant. Lätt att umgås med, en helt otrolig människa helt enkelt.
Hon tjatade på mig och Kristoffer att komma och hälsa på i Göteborg, vilket jag ska göra så fort jag får tillfälle (som hon sa till K "Nu när du har bil finns det ju inga ursäkter!").
Idag har jag fått bevis på den dåliga humorn i min familj.
Pappa, Kristo och jag satt och kollade på VM i gymnastik. (Bara det liksom!) Tjejerna sprang och gjorde volter och grejer på en matta, böjde sig som bananer och stutsade hit och dit. Det fanns tydligen en övning som hette salto.
Kommentatorn sa vad dom gjorde:
"Bla bla bla... salto... bla bla bla.. salto.."
"Peppar!" skriker pappa rakt ut. Salt och peppar.
Ett exempel till. Min bror kliver in i mitt rum där jag sitter och msn:ar.
Bakom ett namn står det "lagar mat".
"Är maten trasig?" frågar han, skrattar och går ut.
Nu är det fullt hus här. Kristoffers kompis som bor rakt över gatan kom precis, Håkan och Gerda, Karlas föräldrar, sitter och glor på tv med pappa och Susanne. Ska nog gå ut en sväng dit, det brukar bjudas på roliga konversationer när dom är här.
Snart blir det en lite trip till Nicklas som är hemma från Oslo.
Imorn går bussen 5.28. Fy helvete.
Kommentarer
Trackback