Fab!

Vilket jævla underbart dygn jag har haft!

Igår eftermiddag drog Emma och jag en svæng på stan, jag køpte nya solbrillor... lila och skitgrymma! Det var nån typ av festival hær... Musikfest Oslo eller vad det hette. Uppbyggda scener & musik øverallt, massa folk, ljuvligt væder.
Emma och jag fastnade før ett  reaggeband som spelade utanfør Deli deluca, typ 200 meter från dær vi bor. Sen køpte vi Jelly belly, værldens roligaste godis (popcorn-smaken ær min nya favorit!) och slængde oss på førsta bæsta græsplætt.

Vi gick hem, fixade till oss lite. J bangade, Linda skulle komma senare, så Emma och jag børjade gå ner mot Aker brygge. Sjukt mycket folk. Som att gå runt i en sommarfantasi, som att va på festival.. ælskade det. Vi satte oss på ett stælle och tog en drink. Linda kom ner, vi bara satt och pratade och hade det allmænt nice och vi diskuterade bland annat vilken typ av tjej vi skulle bli kæra i om vi fick før oss att bli lesbiska. Det var ju såklart helt jævla omøjligt, men så kom vi fram till att det var næstan lika svårt att komma fram till vilken typ av kille vi skulle vælja. Man tror att man vet, men så man vet inte alls...

Efter ett par drinkar var ju såklart frågan: utgång eller inte? Och konstigt nog, det blev ingen! Vi børjade gå hemåt, ramlade in i værldens bæsta gatumusikant som vi stod och lyssnade på i typ en halvtimme, sen gav vi honom alla pengar vi hade och gick vidare.

J och jag ligger i sængen och ska sova.
"Jag hatar den hær jævla sængen, den ær ju ræfflad, som ett jævla chips!" sa jag.
"Fan vad vi svær" sa J.

Idag har vædret varit så fantastiskt hær att tiden har stått stilla. Eller jag har iaf ønskat att den hade kunnat gøra det så jag hade kunnat få va ledig med solvæder i en halv evighet.
J och jag stutsade upp ur det ræfflade chipset (skapligt) tidigt och gick till en park och solade. Galet skønt, kændes som det var en helt annan værld hær idag, en helt annan luft, atmosfær.
Linda kom bort och så gick hon och jag och hælsade på i Nicklas, Carro och Jespers nya lægenhet, som var jættefin. Dær blev vi bjudna på något brænda bullar, men tackade nej, haha.

Hela vægen hem var Linda och jag helt lyriska och bara yrade om hur mycket vi ælskar livet och att det alltid borde va såhær.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback