ullaulla

Jag ligger helt ovetandes och sover i min säng, klockan är typ några minuter i fem på morgonen. Jag har satt alarmet på 9.
Så ringer det!
Först tror jag att det är alarmet, men redan?! Det är ju svartare än svartast ute!

Svarar... Och det är Kine! Blir först jätteglad, fast det är lite eh... tidigt! Men så hör jag att hon gråter och blir skitorolig.... Tror det har hänt värsta grejen eftersom hon ringer den här tiden på dygnet och är ledsen..
Men det var inte så farligt, hon saknade mig bara! Så underbart.
"Sover du?" frågar hon och när jag säger att jag gjorde det fortsätter hon "Men! Jag trodde ni var ute!".
Det beskriver väl ganska bra hur mycket man varit ute den sista tiden?!

Vi pratade ett tag, jag började såklart också grina, sjukt hur mycket man kan sakna folk! Och så säger hon att hon är hos André!
Jag blir såklart ännu gladare och får prata med honom också. Han var, som han brukar säga "inte äckligt full". Efter ett tag förstod jag att han inte fattade typ nånting av det jag sa, fast det annars snarare brukar va tvärtom.. (vilket måste betyda att hjärnan måste va på topp vid 5?)


Jag lovade att komma till Bergen och han sa att jag kunde bo hos honom! När jag pratade med Kine igen sa hon att jag fick bo hos henne! Det känns tryggt, Bergen nästa liksom!

Är bara så jätteglad att hon ringde, det spelar fan i mig igen roll vad klockan är, jag blir så glad av dom där människorna!